Vilda svin, blodtörstiga vargar och Hälge!

Bild

När jag var liten älskade jag sagor! De berättades så klart till en början, men så fort jag lärt mig läsa försvann jag in i HC Andersens och Bröderna Grimms värld. Det var kittlande spännande med vargen som slukade Rödluvan eller jätteledsamt. Grät varje gång Flickan med svavelstickorna eller den Fula ankungen dök upp. Förmodligen har väl de sagorna satt sina spår i mig och kanske lite grann bidragit till den människosyn jag har idag, vad vet jag. Lite senare i livet kom Emil och Pippi och Disneys värld med Tre små Grisar, Musse P och Kalle A. Även dessa har kanske lärt mig en del om livet… Nu är det ju så att sagor och berättelser för barn ska vara lite uppfostrande och varnande och vart årtionde har sina politiska/konstnärligt litterära åtaganden. I detta blogginlägg tänker jag ta upp vad dessa inputt kan ha haft för betydelse för hur jag förhåller mig till diverse arter från djurlivet.

Grisar har jag aldrig varit rädd för. Kommer ihåg att jag störde mig på den grisen i Tre små grisar som byggde stenhuset, men det var för att han var så jädra mer än nån annan. Grisbilden stördes dock lite när jag såg, tror det var Killing Fields, rätta mig gärna, där det framkom att grisar gärna mumsar i sig döda människor…Men inget att oroa sig för. Men visst, en viss rädsla för vildsvin i svampskogen finns, kan härröra från Timon och Pumba, typ. När det gäller vargar så har jag faktiskt varit mer rädd för kommendorskor som ramlat i småländska varggropar än vargen själv. Däremot så har det killat till i orosmagen när ”kunniga” människor varnar för en kommande varginvasion vid skolbusshållplatser. Skjuter vi inte av dom så kommer de att attackera våra barn…Huruvida detta stämmer eller inte vet ingen, men att ifrågasätta detta är på ett dödavargforum detsamma som att göra en John Cleese’s Hitlerimitation i en synagoga. Jag tror dock att risken för att en sagobok med ”Se upp för vargen” dröjer. Än så länge funkar Bamse och Vargen, gudskelov.

Men då kommer vi till ett djur som mig veterligt inte har figurerat i någon ”Se upp för mig”-berättelse. I serien Veckans brott togs detta upp. För er som inte såg programmet så berättades det om ett ”mord” som begåtts av en älg. Jodå så att!

På sensommar/höstkanten mina vänner ska ni se upp för sketfulla, kåta älgar! Har ni dessutom en hund med er så är risken ännu större. Ser fram emot en saga om det;-)

Ha en go hälg!

Gerdan

 

Annonser

20131011-202418.jpg

Jag kör fortfarande hoj till jobbet när vädret tillåter. För 20 år sedan, då jag hade min förra motorcykel var det otänkbart! Då användes den till transporter till och från träffar och en och annan naturupplevelsetur. Klädseln på den tiden var väldigt simpel. Boots, antingen från Sko Uno i Stockholm= fräcka men med stort läckage eller svarta miliärboots från Överskottsbolaget i Lödde, med något mindre vattenläckage. Levis, nån tröja med fräckt hojtryck, sweetshirt med fräckt hojtryck och en skinnjacka i bästa fall. Vid regn införskaffades ett gult mackställ som blåste sönder efter 5 mil och fick bindas ihop med silvertejp. Öppen hjälm var ett måste och ett par fejkWayfarer med solglas eller gult glas. På den tiden hade jag långt, platt hår, vilket var en fördel när det gällde utseendet efter hjälmavtagning. Bara att headbanga några gånger och sätta upp i hästsvans eller bara låta det hänga ner. Detta förfaringssätt gjorde att allt var enkelt, det var bara att hoppa på hojen och dra så att säga. Nackdelarna var att jag ofta blev genomblöt redan efter de första 5 regnmilen och att jag inte var rätt klädd för en eventuell olycka. Nu kan jag upplysa om att allt är helt annorlunda! Här hoppas inte inte upp på någon hoj! Nähä minsann! Nu ska det träs på hängselbyxor utanpå några andra byxor vilket gör att själva isättningen av fötter i väl insmorda DrMartens är en pärs i sig, det är något som är i vägen på väg ner till snörningen! Sedan ska tröja, jacka, kanske till och med regnkläder på OCH hjälm med visir och handskar. Söte gud! Blir lika nöjd varje gång jag lyckas få över benet och landar på sadeln. Men sedan kommer det Goa, och det är körningen! Fantastiskt och jätteroligt! Nästa sommar hoppas jag att det blir lite mer träffkörning, för att köra ihop med andra är också en helt magisk upplevelse. Men nu nöjer jag med jobbkörning och nästa åldersrelaterade förändring som finns är när jag med robotsteg äntrat lärarrummet. När hjälmen kommer av är det inget hårsvall som väller ut utan mer en Fredrik Ljungbergsliknade frisyr som kräver mycket hårspray för att återgå till en respektabel frissa. Sedan kommer vi till själva sminkningen. Har läst att man ska lägga en mörk kajal längs övre ögonfransarna för att ”öppna upp” ögat. Jajemen, men den försvinner så fort jag släpper ner det där extra ögonlocket som dykt upp på senare tid. Pust. Nåväl, som ni förstår så är varje hojkörningsmorgon lite av en pärs, men jag är ju lämpligt klädd och har kul när jag kör…

/Gerdan

Fy fasen, nu är jag på gång!

imageNu jädrar ska jag börja blogga! Har suttit långt inne länge. Det som har fått mig o tveka är att jag är så mesig när det väl gäller. Jag tycker mycket om det mesta och jag har ett tyckande som jag vet rör upp känslor! Men vad fasen, det är bara att köra på o tycka ännu mer vad det lider! Nåväl, här kommer mitt första inlägg och det är bara en träning i hur det funkar med delningar, att lägga ut och att lägga till foton osv. Ha en fortsatt go fredagskväll! Gerd